"Well Fuck You Then!"

Jaa, gott folk. Nu var det längesen jag hörde av mig. Det har hänt både mycket och lite sen sist. Jobben behöver vi väl inte direkt prata om, det är mest två vanliga kneg som givit ont i fötterna, prestationsångest och en delvis blå stortånagel.
Förutom att det kan vara väldigt kul när folk kommer in i butiken och delar med sig av allt mellan himmel och jord.
Nog för att jag själv gillar att snick-snacka när jag går in i en butik men jag har aldrig kännt en dragning åt att blotta mitt inre för random expedit, 20+.
Nåja, det lovar väl gott för mitt framtida yrke.

Insprängt mellan jobbandet har i alla fall en del roliga grejer hunnits med.

Jag tog en sväng till Uppsala för några veckor sedan för att hänga med en nära vän som nu precis dragit till San Fransisco för ett år. Sorgligt och kul, mysigt och jobbigt om vartannat.

Typ helgen efter drog jag upp till Stockholm för att träffa några andra vänner. Firade lite födelsedag, åkte ut i skärgården och hängde ett par dar med fantastisk utsikt, sol, storm, kortspel, bokläsande, sängdelande, havsbad och lycka.


Och så Way Out West nyss då. Jag är så sjukt nöjd med denna smidigt anordnade, användarvänliga festival med så mycket musik och så lite dräggande.
Otroligt skönt att man inte får ha med sig alkohol in på området, tänk vad mycket lugnare och behagligare folk är utan.
Förutom jag och mina vänner då.
Så vi smugglade förstås in både whiskey och vin, pubertala som vi är.
Man har ju hört så mycket om hur folks spritgömmor i skogen blir länsade så det vågar man sig ju inte på.

Christian Kjellvander var hetare än nånsin och jag grät under When the mourning comes.
The Sonics var också sjukt bra. Svårt att få ihop i hjärnan att jag sett de live, de ligger ju i 60-tals-facket. Nån tyckte det var otajt men det hörde jag inte i mitt lyckorus.
Nick Cave var dock en besvikelse. Grinderman var plågsamt. Jag gick efter två låtar.
Neil Young var istället mycket bra. Shit vilken grej och underbart med en riktigt lång spelning. Men när det var klart var mina och Vs fötter iskalla. Vi gick till Annedalskyrkan och såg Hederos & Hellberg. Det var riktigt bra och häftigt att sitta i den kyrka jag själv solosjungit
O helga natt i på en fullsatt julavslutning vill 12 års ålder. Längst fram iklädd lucialinne och änglavingar. Helt skumt egentligen hur det plötsligt är festival i mina gamla hoods. På de där gräsmattorna låg jag som bebis liksom.
Fan, jag kommer aldrig kunna slita mig från den här stan igen.

Dark Meat på Sticky var dock festivalens bästa spelning! Allt som hände var totalt oväntat, fantastiskt bra och bara så jävla kul!
Sen blev det ännu roligare. Jag och S drog med jänkarna och köpte folköl, sjöng i en diskohiss, visade lillkuk/storkuk vid Poseidon (mycket populärt) och tittade på soluppgången från konstmuséets trappa tills de skulle dra vidare till Oslo och Öya. Sällan träffat trevligare och mer sympatiska människor.
Lätt bästa natten på länge.

Sommarblues

Det är tråkigt just nu. Till största delen för att jag är totalpank. Gjorde utlägg på 3500 kr för den organisation jag är med när jag var handledare för ett ungdomsläger innan midsommar. Vem vet när jag får tillbaka de?
Att låna pengar har alltid varit något som svidit hårt i mig, därför har jag typ aldrig gjort det. Det ligger djupt rotat i min stolthet att inte vara skyldig till eller beroende av någon annan.
Så nu lever jag på det jag har i skåpen (inte överdrivet spännande eller många grejer eftersom jag är nyinflyttad) och försöker roa mig själv helt gratis. De 200 kr jag har kvar den här månaden har jag vikt åt matinköp.
Sedan några dagar vill jag desperat sy om en gammal tråkig klänning till en kjol. Den skulle bli så fin!
Men, jag har ingen röd tråd. Och jag kan inte köpa nån röd tråd.

Alltså fick jag sy om nåt annat.

Jag sydde om en annan klänning till en topp.

Inte helt säker på om det var en bra idé.

Jävla onödigt att vara akutpank när man är ledig!

Livet just nu

Vi fick kanin-besök på midsommarbordet

Ok, det har blivit bättre. Nu när jag hunnit boa in mig litegrann i lägenheten känns det mer som hemma. Jag har hunnit träffa en del kompisar och det känns som om jag har börjat få grepp om hur sommaren kommer se ut. Livet faller på plats mer och mer och imorrn får jag helgbesök av sista-sekunden-uppsala-killen. Det ska bli kul!

Men.

Jag har blivit gammal.
Faktumet att jag nyss fyllde 24 sporrade en vakenhet för vilka gamlingssymptom jag uppvisar.

1, Jag skriver upp allt jag ska göra i min kalender. Oavsett om det är jobb, fika, ett radioprogram (t ex sommarpratarna, har varenda person antecknad) eller en låt jag ska kolla upp. Annars glömmer jag eller blandar ihop datum och tider.

2, Jag kan inte ligga och sova till tolv längre. Ligger jag längre än till tio mår jag dåligt, både fysiskt och psykiskt. Har jag druckit dagen innan går jag upp tidigare än vanligt.

3, På midsommar tänkte jag bidra med en västkustsk snapsvisa som de andra (de flesta östgötar och inte en enda västgöte) garanterat aldrig skulle ha hört förut. Mina två närmaste närvarande vänner suckade och sade "Den där om måsen? Den sjunger du ju på varenda fest. Jämt!"
Jag kan fortfarande inte minnas ett enda tillfälle när jag skulle ha sjungit den offentligt.

4, Jag har bytt från P3 till P1.

5, Jag har börjat förvara vatten i en karaff i kylen. Det blir ju mycket godare så. Om det inte tar smak av vitlöken vill säga. Måste kanske börja ha plastfolie på karaffen också och börja kalla kylen för "skåpet", as seen in hemtjänsten.

6, Jag har ingen TV och tycker det är skönt.

Dessutom går jag miste om pondusen man vanligtvis får med ökad ålder eftersom jag ser nästan jämnårig ut med min tio år yngre systerdotter.

Pessimistisk är jag också.

Bra eller anus?

Jag är tillbaka i min gamla lägenhet.
Det är fint. Det är härligt, nöjt och skönt.
Och enormt, en otrolig lyx efter 1,5 år på mindre än 20kvm.

Men framför allt har det visat sig vara tungt.
Jag har hunnit fundera både en och sju gånger på om jag tagit fel beslut.
Tänk om det var i Uppsala jag skulle ha mått bäst till slut? Vårterminen utvecklade sig till en väldigt stärkande tid. Vet inte om jag någonsin haft så bra självkänsla som då. Som nyss.
Jag hade flow med vänner, dejter och plugg. Och så åkte jag bara därifrån.
Visserligen fanns längtan där. Lungorna som skrek efter saltvattenluft. Det låter pretto men de sista veckorna kändes det som om jag andades tomt. Luft utan substans.
Kanske handlar det bara om att jag vet vad jag hade men inte vad jag får.

Nu ska jag åka iväg och jobba med 15-åringar i en vecka. Efter det midsommar på östkusten.
Så får vi se hur det känns när jag kommer tillbaka en andra gång.

Du e så go, änna!

Hur har jag lyckats missa det här?!
Haha, otroligt kul stad jag flyttar till!

"Det stör inte om man inte kan göra nåt åt det"

Jag och två vänner hade en alltför högljudd förfest.
Grannen ringde på, deras 2-åring kunde inte sova.
Helt rätt tyckte jag och tackade honom för att han ringt på. Uppmuntrade till att han/de skulle låta mig veta om de stördes nån mer gång.
Mötte hans fru vid hissen dagen efter. Upprepade mina tack och uppmaningar.

Ingen av de kommenterade med ett ord att deras (otroligt gulliga) dotter skriker som besatt mellan tio och elva varenda kväll. Jag skulle aldrig drömma om att knacka på och klaga. Jag kan inte begära att de ska "få tyst på" sitt barn.
Min stilla undran: Vad är det som gör att föräldrar till skrikiga barn och hundägare vars älsklingar skäller aldrig ens kommenterar faktumet? De måste väl förstå att det hörs och kan uppfattas som störande?
Att visa det vore trevligt och omtänksamt.


(jo, hundar skulle jag kommentera på. där gäller dressyr)

Tomt

Nu är både Anna Pihl och Klass 9A slut. Vilket innebär att min relation med TVn är totalt obefintlig. Jag sentimentalgrät till sista programmet av Klass 9A. Och till sista Anna Pihl också tror jag.

Det känns lite tomt såhär i början av veckan.

Äh, who am I kidding. Det är skönt ju.

Storm troopers

Jag bor i en väldigt exotisk stad. Här kan man nämligen på väg in mot stan plötsligt stöta på en hel armé med storm troopers. Måhända lydigt väntande med ica-kasse i hand. Men ändå.
Mitt på blanka dan.

Och i lördags blev vår väg blockerad av en lång, lång marscherande orkester.

Det ska bli skönt att flytta till lilla lugna Göteborg.

Freudiansk felhörning

Det händer titt som tätt* att jag hör något helt annat än vad personen jag pratar med egentligen har sagt. För att smickra mig själv brukar jag tänka att det beror på min ack så rika fantasi.
Fast jag antar att andra människor också hör snett ibland. Skillnaden är att de säger "förlåt?" eller "vad sa du?" och väntar på svar när de misstänker att de hört fel.

Det gör inte jag.

Nyss promenerade en vän, hennes relativt nya dejt och jag hemåt i natten. Vi pratar om kultur tror jag. Dejten säger nåt** och flinar.
Jag hyser grava misstankar om att jag hört fel. Så burdus kan han väl ändå inte vara?

Men det kan tydligen jag.

För jag säger: Va?! Sa du "ett ess i fittan"?

Och vännen som alltid oroar sig för att inte kunna stå för vad hennes dejter gör och säger.
Undrar om hon nånsin kommer kunna stå för mig.



*dvs sjukt ofta
**"ett ess i fickan" var vad han sa. rockärmen vad han menade. Är det inte lite väl mycket begärt att jag ska koppla felformulerade ordspråk mitt i natten?

Sjunde gången gillt

Jag satte det tamejfan!

När jag och mina vapendragare i förra veckan satt och harvade på institutionen hördes ett skrik från nedervåningen.
R sa, utan att röra en min "Det är någon som är i affekt".
Så torr blir man av att läsa forskningsartiklar och skriva PM dygnet runt i två veckor.

På västfronten så jävla mycket nytt!

Jag ser verkligen fram emot sommaren och min flytt västerut!
Får nästan bara sura miner när jag pratar om det med mina kompisar här så jag måste skriva av mig lite. Kommer ju inte få djupventilera med hemmavännerna förrän i juni!

Nåja, förutom att det kommer bli grymt med sommar, de gamla vännerna och älskade jobbet, blabla, så verkar det som att jag kommer få flera besök från Uppsala. Risk för centrering runt Way Out West men jag försöker styra vissa till andra veckor. Annars finns det risk att jag inte kan erbjuda alla sovplats.
Jag ser fram emot att få visa mina vänner staden jag alltid pratar om(åtminstone i mitt huvud).
Så nu är det bara att hålla tummarna för att det inte blir en sketsommar till. Vore ju jobbigt om de fick sina fördomar bekräftade. For the record så har jag jämfört vädret i Uppsala och Göteborg den senaste tiden. Uppsala förlorar så grovt med sitt piskregn mot Göteborgs soliga vårdagar.
Beskyll mig för confirmation bias så mycket ni vill.
Vill man något tillräckligt mycket så är det så. I alla fall om man lärt sig skoja med statistik.


PS. Jag har fått fräknar på höger axel!
Hoppas jag, annars är det nog miniblåmärken från min alltför tunga pluggväska. Vore ju mindre upphetsande.

Recension El Perro del Mar och ASS (och lite av UKK också)

Lykke Li hade ställt in så en kille som tydligen kallar sig ASS och inte går att hitta på internet ställde upp som medpartner till El Perro del Mar.
ASS inledde. Han körde bara instrumentellt och höll tydligen på med en massa olika instrument samtidigt. Vill minnas att mina vänner förklarade att han spelade tre grejer till förutom gitarr. Fast det missade jag eftersom jag blundade och njöt av ljudbilden (pretto) istället.
Har för mig att en grej involverade ett knä och en annan näsan men det kan vara totalt fabricerat.
Det var i vilket fall en väldigt vacker ljudbild och det fick mig nästan att glömma att man på denna spelning skulle sitta ner. Jag hatar sånt. När man bara blir en åskådare på rad och nästan undrar om det är ok att applådera eller om det är att ta sig för stora friheter.
Jag vill vara en del av framträdandet och av rummet (pretto 2).

Nåja, så kom Perron på scen, tände några levande ljus på flygeln och förförde oss allihop.
Efter några låtar kom hennes sexmanna-komp på scenen. Sex män i kostym och längre-än-beatles-hår. Det var vackert både att se och höra på.
Jag och mina vänner hade gått dit främst för att se Lykke Li men vi var väldigt nöjda med spelningen. El Perro framkallade många olika känslor och stämningar. Jag vet inte vad hennes låtar heter men jag älskade speciellt en hon gjorde i slutet. Texten bestod enbart av orden a boy, a girl, hello och goodbye i olika ordning. Det blev rejält vackert och historien gick fram. När hon gick av scenen ville jag skrika "hello!" men det gjorde jag inte (jävla överjag).
Tyvärr verkade de ha lite problem med ljudet. Trummisen ville bli höjd efter första låten men då höjdes han för mycket. Och under ett långt, lågmält parti hörde man en stärkare stå och brumma alldeles för högt. Tråkigt att man ibland hamnar på fantastiska spelningar som hade kunnat vara ännu mer njutbara om bara ljudet funkat felfritt.

Man kan säga mycket om UKK(Uppsala Konsert & Kongress) men ljus kan de iaf. Det blev riktigt häftigt med skarpt avgränsade färger på en vägg med otroligt många vinklar. Åtminstone den fixa sättningen, fadeningarna var väl inte helt imponerande.

En fin kväll med vänner blev det iaf. Ett skönt avbrott från den panikstress som vi alla utsätts för just nu. Jag pluggar dygnet runt. Men denna helgen ska jag vara ledig, brorsan kommer hit och det blir lite fest. Snart kanske livet börjar igen.

Göteborg here I come! (hur det än går)

Idag var det så äntligen dags för högskoleprovet.
Jag tragglade på och åt lunch med en gammal kursare som nu går C-kursen i Psykologi. Det var kul att höra om hans expriment som involverade ett barn, en låda och en skruv. Nåt sånt, minns inte helt.
I alla fall helt klart avstressande att ha nån att snick-snacka med.

Själva provet gick faktiskt riktigt bra.
Tittar man på de gamla normeringarna så ligger jag på 1,9!
Meen, normeringar kan ju ändras och jag ligger på den lägsta poängen man tidigare fått ha för att få 1,9 så helt trygg är jag ju inte.
Så nu är det bara att vänta och försöka komma ihåg att andas tills brevet kommer.

Det kanske har framgått tidigare utan att jag varit medveten om det men jag har i vilket fall bestämt mig för att stanna i Gbg till hösten istället för att åka tillbaka hit. Alltså, oavsett om jag kommer in eller inte. Jag får väl jobba en termin då, inte så farligt.
Och nu idag efter provet har jag gått runt och peppat nåt otroligt på sommaren! Det kommer bli så fint!
Delvis, men absolut inte bara, för att Nick Cave kommer till Way Out West. Kan ni förstå? Och Sonics också, det är helt galet. Jag har förstås köpt biljett för längesen..

Och så har jag

• Lärt mig att sladda med cykeln
• Tappat ett favoritörhänge
• Hämtat ut betablockerare på apoteket. Det där med hjärtat kan tydligen vara en början till panikångestattack jag dragit på mig. Eller kan åtminstone vara påökat av stress. Det har jag ju haft gott om det senaste halvåret.
• Sagt ja till att jobba ännu mer
  

Saker jag gjort utöver "att göra-listan"

• Ätit prinsesstårta till frukost
• Fått stryk i Fussball efter att ha hetsat om mina skills
• Hört en 16-årig singer/songwritertjej spela, så fantastisk så jag ångrar alla mina livsval och önskar att jag börjat spela gitarr istället
• Våffelbrunchat och pratat politik
• Ökat antalet pennor i Fyrisån med 2 stycken
• Blivit grymt inspirerad och intresserad av ett seminarie om interkulturell kommunikation, migration och patriarkal familjestruktur
• Ätit blåbärspaj och gråtit
  
• Suttit i solen på balkongen och pluggat, önskat att grannen ovanpå kunde snyta sig nån gång
  
• Fått ett vackert sms från en vän om att han blir glad när han ser mig och att jag sprider ljus
• Sett "Tjuven" på Uppsala Stadsteater. De första fem minuterna var plågsamt dåliga, resten var plågsamt bra. Första gången jag gråtit på teater. Tror jag.

fortsättning följer, hetspluggandet likaså

Cambiavo la lingua per un momento.

Idag fick jag prata italienska en lång stund med en kund!
Det började med att han svor åt en ost som heter Napoleon. Jag undrade varför och han förklarade att den jäkeln hade gått in i Italien med två generaler och härjat eller hur det nu var. Då fattade jag ju var hans hjärta låg. Vi snicksnackade om lite allt möjligt. Att hans släkt kom från Genova och att RyanAir flyger billigt till Milano osv.

Det är himla kul att se att efter bara några minuters pratande flyter det på rätt bra igen. Även om jag såklart klantade mig och råkade dua denne man i övre medelåldern.. Han lät sig inte bedrövas av det utan lät mig veta att han tyckte jag var jätteduktig.
Och som vanligt när jag får en inblick i hur det är att få prata italienska igen längtar jag nåt fruktansvärt till nästa gång jag får besöka detta förlovade land..

Nästa helg ska jag förresten träffa en vän från Perugia-tiden.
Vi har inte setts på nästan fyra år.
Snacka om att det kommer bli Università per Stranieri-nostalgi!

Det ljuva livet

Allt det här materialet ska jag läsa, skriva hemtenta och ha seminarie på. Jag fick nästan skolios av att bära hem det.
Och så ska jag jobba.
Och plugga inför högskoleprovet.
Och ha en högstadiegruppträff.
Och göra nån slags hjärtprovokation på cykel.
Och ha middag för 5 pers hemma.
Och därmed städa hela lägenheten.
Och...ja, det var väl allt.

Inom en vecka.

Det går faktiskt inte.

Och hur reagerar jag då?

Jo, just det.

Apati.

Ankommen Göteborgs Stad

Långtågsresan blev en kavalkad av hits såsom lysrör, sovande ben på i övrigt vaken kropp och barnslig oro att nån skulle komma och sno min finfina laptop om jag lyckades somna.
Således sov jag med väskan i ryggen. Det gick iaf att sätta upp fötterna på sätet brevid.

Men: Resan inleddes med ett kärt gammalt återseende/-hörande. Just när jag skulle kliva på tåget ringde mobilen. Jag var stressad för jag kunde inte hitta min plats(tittade på vagnsnummer min fårskalle) och tänkte att jag ringer upp sen. Väl på har jag fått ett röstmeddelande.
Ok, jag lyssnar. Det första som hörs är ett förkunnande av att meddelandet kommer från en person med ett namn som jag känner igen väldigt väl men inte har hört på flera år, sedan följer saxofonspel i ca två minuter. Jag kollar upp numret på eniro, får efternamnet och blir säker på min sak.
Det är en av Jerry Williams saxofonister. Han och jag brukade skoja och låtsassmiska varann i personalrummet på en teater jag jobbade på. Jag brukade fixa i ordning inför middagen för artisterna de dagar det var dubbla föreställningar.
Vi hade jättekul ända tills teaterchefen tog ett snack med honom.
Jag var ju trots allt bara 21 år..
Inte för att det hade hänt nåt värre än låtsasspank, men ändå.

Nåja, efter ett sms ringde han upp och vi snackade lite.
Trevlig som vanligt, kul kille det där.

Nighttrain

Natten mellan torsdag och fredag ska jag utsätta mig för nåt riktigt spexigt. Nåt jag aldrig gjort förut och som jag i mina vildaste fantasier inte kunde föreställt mig.
Jag ska åka nattåg Uppsala-Göteborg.
Restid 8 timmar.
Sittplats.
Vid gången.

Mmm, så går det när man är en fattig student som bokar för sent.

Men på ett nattåg så kan man ju hoppas att folk faktiskt är tysta. Eller?
Ta med sig kudde kanske, och inte glömma lurarna så man kan lyssna på musik istället för snark.
Tänkte lyssna på den här kvinnan. Basia Bulat.




Sen går färden tillbaka igen redan på måndag. Då på ett tåg som tar den facila tiden av 5 timmar, till Stockholm.
Det värsta med den resan är att jag missar Anna Pihl.

Tårtkalas och sammanträffanden.

Jag har just spenderat några timmar drickandes kaffe, ätandes tårta och skrattandes tillsammans med ett gäng tjejer hemma hos en nyinflyttad av dessa. Samtalsämnena flöt som vanligt in och ut ur varann. Ibland kunde det vara svårt att hänga med på allt samtidigt, som jag gärna vill göra.
Samtalet fördes dock oundvikligt in på relationer, ragg och liggande, som vanligt.
Det konstaterades gång på gång att Uppsala är alltför litet och har någon sett ett riktigt bra raggämne så kan man vara säker på att åtminstone någon man känner kastat ett eller två ögon åt samma håll.

Ett av alla exempel: Två av tjejerna pluggar alltid ihop och har de senaste två veckorna spanat på, och småflörtat med, samma kille på biblioteket där de sitter. Först ikväll kom det fram.

Tråkigt det där, att det finns så få män i den här stan.
Generaliserbart för studentstäder kanske?

Krabb-antiklimax

När jag slutade jobba i lördags fick jag tre överblivna krabbor från killarna i fiskdisken.
Jag som skulle på förfest blev jätteglad över att få bjuda mina vänner på sån lyx!
Jag kom hem till M först. Göteborgare precis som jag, hon skulle säkert bli överlycklig!
L hade fastnat med plattången i håret så hon blev sen.

Kanske var det bra att det bara var jag och M där. Jag fick nämligen inte "Mmm!" som kommentar till krabborna utan "Aaah!"
Vi gjorde en exponerings-session där i det pyttelilla köket och det tog inte så lång stund innan M till synes nonchalant kunde plocka upp en krabba.

Sen kom de andra tjejerna. L och K smakade men det var bara jag som åt. Pliktskyldigt. Det smakade nämligen inte särskilt mycket alls och det fanns bara pyttelite att äta under skalet.

Lyx schmyx.

Jag tror på människans godhet och egna förmåga

Igår kom min pappa hit på en snabbvisit.
Han hade fått ett mail från Humanisterna om att Christer Sturmark skulle debattera med Ulf Ekman i Livets Ords lokaler här i Uppsala och insåg genast att det kunde vara en fin grej att gå på med sin dotter som han inte sett på ett tag.

Det blev en väldigt intressant och något skrämmande kväll.

Det hela började med att min pappa, min vän L och jag åkte buss ut till Årsta där Livets Ords lokaler ligger. Vi kom i samspråk med en kille som hade liknande hair-do som Jesus. Han hävdade att det finns en massa hål i Evolutionsteorin och att folk bara följde den blint utan att reflektera och själva kunna argumentera för den. Själv kunde han inte redovisa ett enda hål. Han påstod nåt i stil med att man måste ha carisma och kunna uttrycka sig för att göra det.
Mmm, jo. Personkult ja, det är ju det som är svaret på alla människans frågor.

Jag och L rös när vi gick förbi skolbyggnaden på området. Tänk, här tillåts de indoktrinera barn.

Själva debatten var sisådär. Ulf Ekman predikade och slingrade sig ur frågor om hans kyrkas(dvs hans egen) syn på homosexualitet och abort. Christer Sturmark gjorde fadäsen att i sitt inledningsanförande jämföra Jesus med Harry Potter. Visserligen på ett slagfärdigt och smart sätt men det är inte bra i längden att gå så långt som att skapa en känsla av kränkning och motvilja hos de som lyssnar. Jag kände själv att jag inte riktigt kunde stå för det uttalandet. Inte för att jag tror att någon som är medlem i Livets Ord skulle ha kunnat omvändas av bara en debatt(precis som jag inte tror att någon humanist blev omvänd denna kväll) men här skulle man kunna jämföra Christer Sturmark med FI. Uttrycker sig för radikalt och riskerar på så vis att inte få massorna med sig. Trots att massorna egentligen tycker precis som han.
(Ulf Ekman å andra sidan svarade inte på frågorna han fick, inte särskilt artigt)

Men som sagt, Ulf Ekman vägrade att debattera samhällsordningen, som Christer Sturmark ville prata om, men rapade gärna upp siffror som skulle styrka att de flesta krig inte var religiösa. Det tyckte han på nåt sätt skulle bevisa att kristendom är av godo.
Han vägrade(slingrigt, så lyssnade man inte ordentligt märkte man det kanske inte) kommentera att vissa kyrkor säger nej till forskning på stamceller. Forskning som skulle kunna göra vissa människors liv oändligt mycket drägligare.
Han ville väl inte uttrycka det i TV men jag har hört från flera andra håll att Ulf Ekman tycker att är man välbärgad och frisk så är man älskad av gud.

Christer Sturmark tog upp att när bedövning uppfanns och man ville använda det vid förlossningar satte sig kyrkan emot. Kvinnan skulle föda i smärta för att lida för den synd Eva hade begått i Lustgården. Ulf Ekman gav ingen relevant kommentar.

Jag tycker Christer Sturmark borde ha kommenterat att Ulf Ekman refererade till Evolutionsteorin som menande på "slumpmässig skapelse". Evolutionen är inte slumpmässig. Survival of the fittest är ett vida känt begrepp som handlar om att den som är bäst utrustad både fysiskt och psykiskt är den som över lever och för sina gener vidare. Så förs evolutionen framåt och så ändras djurs, människors och växters genetik över tiden. Mutationer är förvisso slumpmässiga, men det är inte slumpmässigt vilka av dessa som förs vidare till nästa generation.

På fredag förmiddag kan debatten ses på SVT2 kl. 9.30-11.30.
Kanske läggs den upp på svt.se också.

Några citat från Christer Sturmark som kan fungera som inspiration:
"Det är omoraliskt per definition att följa regler enbart för att de står i en bok"
"Humanismen är en befrielserörelse, den befriar från religionens förmyndarskap"

Bye Bye Bratwurst

Nu har jag och tysken träffats för sista gången på ett par månader. Han var här i helgen och bjöd på en underlig rätt. Den var mer underlig än god(lax, kronärtskockshjärtan, racletteost, spenatbandpasta och för mycket kapris) men jag låtsades såklart njuta.

Sen kom han hit i onsdags också. Då bjöd jag på gulasch. Den var populär. Eller så låtsades han jäkligt bra.
Sen klappade han på mig länge och såg ledsen ut. På morgonen gav han mig ett fint foto på honom. Sen sa vi hejdå utanför min terapeuts port. Då tror jag han grät lite.

Tidigt på måndag morgon sätter han sig på tåget ner mot Hamburg.
Då kanske jag gråter lite.

Ostnörd och proud of it!

Nu har jag jobbat flera dagar i Ostboden i Saluhallen. Det är väldigt kul och de andra som jobbar där är himla trevliga! Och det passar perfekt just nu eftersom jag fått tillgodoräkna mig den här delkursen.
Så plötsligt jobbar jag en månad istället för att plugga. Känns skönt.

Fast jag pluggar ju en del ändå. Det är ju högskoleprov i april.
Och idag har jag och en tjej i klassen förberett ett samtalsprojekt som vi ska göra med högstadieelever.
På lördag kommer tysken hit och ska laga mat åt mig. Han ämnar skapa en kulinarisk orgasm med lax och kronärtskockshjärtan.. Ja tack!

Zenåfix

fick vi inga poäng för, trots att vi ihärdigt deklarerade att han var en asiatiskt inspirerad druid i sagorna om Asterix.
I lördags spelade vi Alfapet ute på nation hela kvällen. Det var så kul! Nån gång i mitt liv vill jag ha ett sånt spel.
Känns som en oundviklig möbel. Kanske närmast kan liknas vid ett kylskåp.

Nåja, ett mål att uppnå längre fram. Inte för att jag direkt lider brist på såna..

Efter att ha suttit och stavat sig igenom kvällens öl bröt sällskapet upp. Jag, L och A(på besök från GBG, hurra!) gick vidare och tokdansade en timme på nåt eftersläpp.

Det var en riktigt fin kväll med några av mina finaste vänner.

Jag vill Alfapeta mer.

Om ett träd står bakom ett plank och ingen ser det. Finns det då?

Tito Beltran dömdes idag till 2 års fängelse för våldtäkt. På gp.se ligger en film ute. Den visar en presskonferens som Beltran och hans fru kallat till.

Citat Jenny Beltran: "Alla de vittnena som kallades är ju andra- och tredjehandsinformation. Det är ingen som har varit i det här rummet."

Ja, förutom den våldtagna kvinnan då.

Vi borde kanske ta över lagen som Pakistan förkastade för drygt ett år sedan? Den om att det måste finnas fyra manliga vittnen till en våldtäkt för att förbrytaren ska kunna dömas. Då hade man ju inte kunnat döma Beltran ens om Maria Lundqvist, Carola, Robert Wells och/eller Vicky von der Lancken hade råkat trava in mitt under övergreppet.
Och inte nån annan förövare vid nåt annat övergrepp heller.
Man hade kunnat påstå att våldtäkter inte sker i Sverige.
Både tryggt och praktiskt.

Syns inte, finns inte?

Christian Kjellvander gör mig varm i hjärtat

Såhär står det i beskrivningen:
Car broken down outside of Bellinga Slott, time to kill, a new cell phone with a nice mic and a new song ready to be recorded in the studio that day.

When the mourning comes heter den.
Fint i båda betydelserna och lite töntfyndigt, sånt gillar jag.

"Min terapeut har sagt.."

Idag på terapin frågade hon hur det var med kärleken nu för tiden. Om jag kommit igen mig efter höstens dråpslag.
Eh, jaa, sa jag. Jag träffar en tysk som bor i Stockholm. Vi träffas och hänger bara, han flyttar till Hamburg snart. Han är trevlig, vi har kul ihop och så. (PAUS) Eh, och så har vi lite sex. Ehh.. (PAUS och mycket flackande med blicken. Tänker: här sitter jag framför en 60+kvinna och säger att jag har random sex med en tysk. Hon KAN inte tycka det är ok. Hon kommer säga åt mig att sluta. Hon tänker säkert "ack, dagens horiga ungdom")

Döm om min förvåning när hon brister ut i ett stort leende och med eftertryck säger: Men vad bra! Att du unnar dig det, menar jag!

Såå, det kanske blir Stockholm ikväll. Min terapeut har ju okejat det..

Uppdatering: En brud i tyskens hus är tydligen kär i honom och gråter. Så det verkar inte så lyckat att jag åker dit. Då ville han komma hit men jag vill inte hänga hela dagen imorrn med honom, måste hinna plugga, så jag sa nej. Men nån dag i veckan ska jag dit, det har vi bestämt. Så tråkigt att det så ofta är nån som blir sårad.

Kålsuparjaget

"HahaHA, sickna korkade studenter!" tänkte jag när jag såg det här häromdan. Snöigt och isigt så man slirar fram men likt förbenat cyklar folk ändå. Utan hjälm. 

Jag stannade för att ta kort på spektaklet, himla kul ju!

Vad ska det bli av människorna egentligen? Svaret i det aktuella fallet är ekonomer.

Men ja, så blev det kväll och dags för förfest. 

Vi cyklar ju långsamt, sa vi.

CSN - Cynikerns Svidande Nattmara

Jag fick den där lappen om studieförsäkran idag. Den som man ska skicka in för att få sina pengar utbetalda. Den där man ska looooova att man faktiskt ska plugga under våren. 

Ungefär som Våga-projektet i mellanstadiet där man skulle skriva på ett "kontrakt" att man aldrig skulle ta droger. Jag vägrade. Det kan väl inte jag veta, sa jag. Så långt i förväg. Tänk om jag sen kanske vill? Skulle jag då hindras av ett kontrakt jag skrev på i mellanstadiet? 

Totalt löjligt.

Nåja, jag cyklar iväg, ska posta det viktiga CSN-brevet fort på direkten. Jag är ju tokpank!

Väl framme vid brevlådan har jag hunnit tappa kuvertet. 

Viktig föreläsning på gång så jag hinner inte vända. Bara att hoppas att nån trevlig pankperson som förstår min panik postar det åt mig.

*%&€#€ fula svordomar som i Lucky Luke *&€%#"

Back to Reality

Magin är som bortblåst. Eller nej, verkligen inte, men kraftigt reducerad är den i alla fall.

Trots att jag lyckades få fysisk kontakt med mitt hjärtas ros, hasplade ur mig ett "You´re brilliant!" och fick ett bländande leende och ett "Takk så micket!" tillbaka.

Kanske var det att jag insåg att han är en riktig människa. Som har integritetsbehov och ibland beter sig konstigt. Som först sa att jag fick ta en bild, sen inte ville längre och blev sur.

Kanske var det att jag insåg att jag själv var en del av en väl utbredd flickhysteri. Delar jag min passion med klängiga, utagerande fjortisbrudar som försöker attrahera honom genom att åma sig känns passionen plötsligt smutsig.

Idag såg jag hans regidebut, Deficit. Den gjorde inte att attraktionen steg igen. 

Det är väl orättvist att jämföra hans regiinsats med de filmer jag sett honom i innan. Av erfarna genier som t ex Almodóvar och Gondry. Men jag hade ändå väntat mig mer. Tänk på genialiteten i t ex Science of Sleep eller Dagbok från en Motorcykel. Det är ju i såna mästerverk man är van att se honom.

På frågestunden efteråt förklarade Gael att grundtanken varit att göra en film om en kille som försöker hålla sin flickvän borta så han kan flörta med en annan. 

Jaa, det lät ju föga fascinerande och det var det också. Trots skildrande av klasskillnader i Mexiko. Det kändes mest som nåt slags pk-alibi. Platt blev det.

Kvällen var i övrigt ganska galen. Herr Bernal själv deltog i det mest underliga uppträdande jag nånsin sett. Med en Dj som såg ut som en italiensk porrskådis, komplett med hockeyfrilla, tjock läderpolismustasch och röda satinbyxor. Ett dussin Tequilaflaskor skickades ut i publiken och de gjorde varsin stagedive. Gael testade med rumpan först. Den togs väl emot så då slängde han sig bakåt. S sa mycket träffande att man hade behövt röka på för att förstå vad som egentligen hände.

Och så såg/träffade jag några gamla spöken, eller vad man ska kalla de. När man står och pratar med nån man inte sett på sådär två år och personen i fråga inte undrar vad man gör nu för tiden, är han egocentrerad då?

På plats i händelsernas centrum

Jag hamnade som vanligt brevid en barnfamilj på tåget. Men den här gången var det ok, jag hade ju trots allt inte bokat tyst vagn. Med Ane Brun och Christian Kjellvander i lurarna föll jag snart in i nån slags dvala. Det gick trots den tillskruvade ställningen som gjorde att jag önskade att jag bara varit lite mindre mån om att folk skulle se mig som vuxen. Tänk när jag var blott sjutton och kunde med att ligga i mittgången på bussen och sova på väg hem från Hultsfred.

Nåja, har man inte kunnat sova mer än några timmar per natt på en vecka får man ta vad som bjuds och i alla fall försöka undkomma med hedern i behåll.

Jag har fått en ny bekantskap, vi kan kalla henne Maggan. Två gånger har vi setts. Två fåtöljer, ett bord, Maggan och jag. Det känns mycket bra. Hon är extremt skillad på att lyssna.

Än så länge har vi bara hunnit med att prata om aktuella grejer. Igår kom jag på att jag inte ens tagit upp hjärt-grejen. Mycket på gång med andra ord.

Nästa gång vill hon prata om tidigare upplevelser och jag ska ha skrivit ner mina drömmar. Min senaste var såhär: Två killar i min klass bygger en flotte(en sån där öde-ö-flotte, och iklädda nästan inget). Sedan åker vi runt med den på gatorna i New York, tre meter upp i luften. Jag bjuder på tuggummin ur påse. Tuggummina tar slut, jag tröttnar och hoppar av.

Mmm, du Maggan. Jag måste nog drömma lite mer för att man ska kunna dra några långtgående slutsatser.

Ein neue grabbhalva

Och luras inte av uttalet. Jag menar inte annoying grabbhalva utan tysk dito.
Nu har ju robotaccent aldrig varit en av mina fetischer men visst var det gulligt när han viskade "jak tykker om di".

Ett helgnöje

Nu till helgen åker jag till Göteborg. Enkom för att det är Filmfestival. Och på filmfestivalen ska en viss Gael Garcia Bernal medverka. Han kommer vara Dj på invigningsfesten, hans regidebut kommer visas och han ska hålla en masterclass(vad nu det är) om sin karriär.

Jag åker alltså till Göteborg för att titta på en vacker man. Grundattraktionen är höjd till skyarna av hans skådespelarinsatser. Jag kan, som vilket fan som helst, inte skilja mellan personen och rollen.
Förhoppingsvis är hans film bra, annars kommer jag bli besviken och han kan komma att förpassas till, om inte Bert Karlssons, så i alla fall Per Nuders attraktionsgrad.
Skulle den å andra sidan rent av vara intressant och emotionsväckande är det mycket möjligt att jag får ett eget kapitel i nästa upplaga av "Fans".

Jag har bildgooglat åt er, bara att klicka.

Come on vintern!

Och så var mössan färdig också! Fast virkad. Och totalt improviserad. Det stör mig lite att jag aldrig kommer kunna göra om den lika bra. Som tur är gillar jag grönt.

Och så lugg också ja. En luttrad vän påpekade för mig att jag snackat om att klippa lugg i 1,5 år. Hur feg som helst får man ju inte vara.

Vill man ha tag i frimärken i den här stan får man gå till videobutiken. Betalar man med kort får man se ett litet skådespel. Man får tillbaka leg och kort så fort kortet är draget. Killen slänger upp slippen på disken och tecknar ner hela ens personnummer ur minnet. Sen flinar han lite och lägger huvudet på sned.

Lite impad är jag, men jag ser honom mer som rainman. Mest för att han har öronlappsmössa på sig inomhus hela dagarna.

Jahaja

Jag är tillbaka i min andrahandslägenhet. Det är fint. Det var fint att träffa vännerna som hör till den här staden. Nu sitter jag och är fin i min gröna sjal som jag stickat alldeles själv. Och med en lila påbörjad till mamma, som gav mig det gröna garnet i julklapp.

Snart börjar min sista termin i Uppsala, för till sommaren flyttar jag till Göteborg. Jag har varit inställd på det i nästan ett halvår nu. Det känns bra att det ska bli så men samtidigt tror jag att min tid här inte blir vad den kunde varit om jag inte haft västkusten som lockat. Jag orkar inte/ser ingen mening i att engagera mig. Det kan inte vara bra.

SoKo - I´ll kill her en gång till

Jag har droppat den här låten förut men tipset förtjänar att upprepas.

Jaa, nyåret gick av stapeln alldeles fint. Kvällen började på

middagsbjudning med ett gäng hos en av de finaste vännerna, V.

Tolvslaget vid Masthuggskyrkan (för alla icke-göteborgare: på en hög kulle med

utsikt över hela Göteborg) var en lycklig stund med bubbelvin och en bit ost.

Sedan vidare till en fest alldeles brevid med roliga återseenden och lite flörtande.

Då sprack toaletten och hela festen engagerades i att hitta en

vattenavstängningsspak. Typiskt.

Vi gick tillbaka till V och åt ost istället.

Det om det. Annars har det sedan julafton varit både planerade och plötsliga

rendez-vous med gamla vänner, grannar och alla möjliga.

En barndomsgrannes flickvän visade sig vara en tjej jag red med när jag var runt

tolv år. Kul!

Men jag kände inte igen henne förrän hon sa vilken hennes favorithäst hade varit.

Nyårslöftet för 2008 blev: Det här ska bli det bästa året någonsin!