Trots att jag lyckades få fysisk kontakt med mitt hjärtas ros, hasplade ur mig ett "You´re brilliant!" och fick ett bländande leende och ett "Takk så micket!" tillbaka.
Kanske var det att jag insåg att han är en riktig människa. Som har integritetsbehov och ibland beter sig konstigt. Som först sa att jag fick ta en bild, sen inte ville längre och blev sur.
Kanske var det att jag insåg att jag själv var en del av en väl utbredd flickhysteri. Delar jag min passion med klängiga, utagerande fjortisbrudar som försöker attrahera honom genom att åma sig känns passionen plötsligt smutsig.
Idag såg jag hans regidebut, Deficit. Den gjorde inte att attraktionen steg igen.
Det är väl orättvist att jämföra hans regiinsats med de filmer jag sett honom i innan. Av erfarna genier som t ex Almodóvar och Gondry. Men jag hade ändå väntat mig mer. Tänk på genialiteten i t ex Science of Sleep eller Dagbok från en Motorcykel. Det är ju i såna mästerverk man är van att se honom.
På frågestunden efteråt förklarade Gael att grundtanken varit att göra en film om en kille som försöker hålla sin flickvän borta så han kan flörta med en annan.
Jaa, det lät ju föga fascinerande och det var det också. Trots skildrande av klasskillnader i Mexiko. Det kändes mest som nåt slags pk-alibi. Platt blev det.
Kvällen var i övrigt ganska galen. Herr Bernal själv deltog i det mest underliga uppträdande jag nånsin sett. Med en Dj som såg ut som en italiensk porrskådis, komplett med hockeyfrilla, tjock läderpolismustasch och röda satinbyxor. Ett dussin Tequilaflaskor skickades ut i publiken och de gjorde varsin stagedive. Gael testade med rumpan först. Den togs väl emot så då slängde han sig bakåt. S sa mycket träffande att man hade behövt röka på för att förstå vad som egentligen hände.
Och så såg/träffade jag några gamla spöken, eller vad man ska kalla de. När man står och pratar med nån man inte sett på sådär två år och personen i fråga inte undrar vad man gör nu för tiden, är han egocentrerad då?
jag vet vad du menar.
SvaraRaderajag hade en snabb relation med en av sveriges ungahippregissörer och det var som att äta en hamburgare från burger king. Alltså tanken på burgaren var mycket mycket bättre än den där torra slibbiga saken som ljummen låg i en papperslåda och föväntade sig att bli äten av mig.
Bättre att drömma än att bita.
Flum flum.
Ja, gosh. Tur för mig att jag fick mina illusioner krossade och kom ner på jorden igen. Jag kände mig lite maktlös över min passion där.
SvaraRaderaNej, nu satsar jag på killar som är bra på riktigt och inte bara bra på pappret. Det var nåt jag lärde mig av höstens hjärtekrossare.