CSN - Cynikerns Svidande Nattmara

Jag fick den där lappen om studieförsäkran idag. Den som man ska skicka in för att få sina pengar utbetalda. Den där man ska looooova att man faktiskt ska plugga under våren. 

Ungefär som Våga-projektet i mellanstadiet där man skulle skriva på ett "kontrakt" att man aldrig skulle ta droger. Jag vägrade. Det kan väl inte jag veta, sa jag. Så långt i förväg. Tänk om jag sen kanske vill? Skulle jag då hindras av ett kontrakt jag skrev på i mellanstadiet? 

Totalt löjligt.

Nåja, jag cyklar iväg, ska posta det viktiga CSN-brevet fort på direkten. Jag är ju tokpank!

Väl framme vid brevlådan har jag hunnit tappa kuvertet. 

Viktig föreläsning på gång så jag hinner inte vända. Bara att hoppas att nån trevlig pankperson som förstår min panik postar det åt mig.

*%&€#€ fula svordomar som i Lucky Luke *&€%#"

Back to Reality

Magin är som bortblåst. Eller nej, verkligen inte, men kraftigt reducerad är den i alla fall.

Trots att jag lyckades få fysisk kontakt med mitt hjärtas ros, hasplade ur mig ett "You´re brilliant!" och fick ett bländande leende och ett "Takk så micket!" tillbaka.

Kanske var det att jag insåg att han är en riktig människa. Som har integritetsbehov och ibland beter sig konstigt. Som först sa att jag fick ta en bild, sen inte ville längre och blev sur.

Kanske var det att jag insåg att jag själv var en del av en väl utbredd flickhysteri. Delar jag min passion med klängiga, utagerande fjortisbrudar som försöker attrahera honom genom att åma sig känns passionen plötsligt smutsig.

Idag såg jag hans regidebut, Deficit. Den gjorde inte att attraktionen steg igen. 

Det är väl orättvist att jämföra hans regiinsats med de filmer jag sett honom i innan. Av erfarna genier som t ex Almodóvar och Gondry. Men jag hade ändå väntat mig mer. Tänk på genialiteten i t ex Science of Sleep eller Dagbok från en Motorcykel. Det är ju i såna mästerverk man är van att se honom.

På frågestunden efteråt förklarade Gael att grundtanken varit att göra en film om en kille som försöker hålla sin flickvän borta så han kan flörta med en annan. 

Jaa, det lät ju föga fascinerande och det var det också. Trots skildrande av klasskillnader i Mexiko. Det kändes mest som nåt slags pk-alibi. Platt blev det.

Kvällen var i övrigt ganska galen. Herr Bernal själv deltog i det mest underliga uppträdande jag nånsin sett. Med en Dj som såg ut som en italiensk porrskådis, komplett med hockeyfrilla, tjock läderpolismustasch och röda satinbyxor. Ett dussin Tequilaflaskor skickades ut i publiken och de gjorde varsin stagedive. Gael testade med rumpan först. Den togs väl emot så då slängde han sig bakåt. S sa mycket träffande att man hade behövt röka på för att förstå vad som egentligen hände.

Och så såg/träffade jag några gamla spöken, eller vad man ska kalla de. När man står och pratar med nån man inte sett på sådär två år och personen i fråga inte undrar vad man gör nu för tiden, är han egocentrerad då?

På plats i händelsernas centrum

Jag hamnade som vanligt brevid en barnfamilj på tåget. Men den här gången var det ok, jag hade ju trots allt inte bokat tyst vagn. Med Ane Brun och Christian Kjellvander i lurarna föll jag snart in i nån slags dvala. Det gick trots den tillskruvade ställningen som gjorde att jag önskade att jag bara varit lite mindre mån om att folk skulle se mig som vuxen. Tänk när jag var blott sjutton och kunde med att ligga i mittgången på bussen och sova på väg hem från Hultsfred.

Nåja, har man inte kunnat sova mer än några timmar per natt på en vecka får man ta vad som bjuds och i alla fall försöka undkomma med hedern i behåll.

Jag har fått en ny bekantskap, vi kan kalla henne Maggan. Två gånger har vi setts. Två fåtöljer, ett bord, Maggan och jag. Det känns mycket bra. Hon är extremt skillad på att lyssna.

Än så länge har vi bara hunnit med att prata om aktuella grejer. Igår kom jag på att jag inte ens tagit upp hjärt-grejen. Mycket på gång med andra ord.

Nästa gång vill hon prata om tidigare upplevelser och jag ska ha skrivit ner mina drömmar. Min senaste var såhär: Två killar i min klass bygger en flotte(en sån där öde-ö-flotte, och iklädda nästan inget). Sedan åker vi runt med den på gatorna i New York, tre meter upp i luften. Jag bjuder på tuggummin ur påse. Tuggummina tar slut, jag tröttnar och hoppar av.

Mmm, du Maggan. Jag måste nog drömma lite mer för att man ska kunna dra några långtgående slutsatser.

Ein neue grabbhalva

Och luras inte av uttalet. Jag menar inte annoying grabbhalva utan tysk dito.
Nu har ju robotaccent aldrig varit en av mina fetischer men visst var det gulligt när han viskade "jak tykker om di".

Ett helgnöje

Nu till helgen åker jag till Göteborg. Enkom för att det är Filmfestival. Och på filmfestivalen ska en viss Gael Garcia Bernal medverka. Han kommer vara Dj på invigningsfesten, hans regidebut kommer visas och han ska hålla en masterclass(vad nu det är) om sin karriär.

Jag åker alltså till Göteborg för att titta på en vacker man. Grundattraktionen är höjd till skyarna av hans skådespelarinsatser. Jag kan, som vilket fan som helst, inte skilja mellan personen och rollen.
Förhoppingsvis är hans film bra, annars kommer jag bli besviken och han kan komma att förpassas till, om inte Bert Karlssons, så i alla fall Per Nuders attraktionsgrad.
Skulle den å andra sidan rent av vara intressant och emotionsväckande är det mycket möjligt att jag får ett eget kapitel i nästa upplaga av "Fans".

Jag har bildgooglat åt er, bara att klicka.

Come on vintern!

Och så var mössan färdig också! Fast virkad. Och totalt improviserad. Det stör mig lite att jag aldrig kommer kunna göra om den lika bra. Som tur är gillar jag grönt.

Och så lugg också ja. En luttrad vän påpekade för mig att jag snackat om att klippa lugg i 1,5 år. Hur feg som helst får man ju inte vara.

Vill man ha tag i frimärken i den här stan får man gå till videobutiken. Betalar man med kort får man se ett litet skådespel. Man får tillbaka leg och kort så fort kortet är draget. Killen slänger upp slippen på disken och tecknar ner hela ens personnummer ur minnet. Sen flinar han lite och lägger huvudet på sned.

Lite impad är jag, men jag ser honom mer som rainman. Mest för att han har öronlappsmössa på sig inomhus hela dagarna.

Jahaja

Jag är tillbaka i min andrahandslägenhet. Det är fint. Det var fint att träffa vännerna som hör till den här staden. Nu sitter jag och är fin i min gröna sjal som jag stickat alldeles själv. Och med en lila påbörjad till mamma, som gav mig det gröna garnet i julklapp.

Snart börjar min sista termin i Uppsala, för till sommaren flyttar jag till Göteborg. Jag har varit inställd på det i nästan ett halvår nu. Det känns bra att det ska bli så men samtidigt tror jag att min tid här inte blir vad den kunde varit om jag inte haft västkusten som lockat. Jag orkar inte/ser ingen mening i att engagera mig. Det kan inte vara bra.

SoKo - I´ll kill her en gång till

Jag har droppat den här låten förut men tipset förtjänar att upprepas.

Jaa, nyåret gick av stapeln alldeles fint. Kvällen började på

middagsbjudning med ett gäng hos en av de finaste vännerna, V.

Tolvslaget vid Masthuggskyrkan (för alla icke-göteborgare: på en hög kulle med

utsikt över hela Göteborg) var en lycklig stund med bubbelvin och en bit ost.

Sedan vidare till en fest alldeles brevid med roliga återseenden och lite flörtande.

Då sprack toaletten och hela festen engagerades i att hitta en

vattenavstängningsspak. Typiskt.

Vi gick tillbaka till V och åt ost istället.

Det om det. Annars har det sedan julafton varit både planerade och plötsliga

rendez-vous med gamla vänner, grannar och alla möjliga.

En barndomsgrannes flickvän visade sig vara en tjej jag red med när jag var runt

tolv år. Kul!

Men jag kände inte igen henne förrän hon sa vilken hennes favorithäst hade varit.

Nyårslöftet för 2008 blev: Det här ska bli det bästa året någonsin!