Cambiavo la lingua per un momento.

Idag fick jag prata italienska en lång stund med en kund!
Det började med att han svor åt en ost som heter Napoleon. Jag undrade varför och han förklarade att den jäkeln hade gått in i Italien med två generaler och härjat eller hur det nu var. Då fattade jag ju var hans hjärta låg. Vi snicksnackade om lite allt möjligt. Att hans släkt kom från Genova och att RyanAir flyger billigt till Milano osv.

Det är himla kul att se att efter bara några minuters pratande flyter det på rätt bra igen. Även om jag såklart klantade mig och råkade dua denne man i övre medelåldern.. Han lät sig inte bedrövas av det utan lät mig veta att han tyckte jag var jätteduktig.
Och som vanligt när jag får en inblick i hur det är att få prata italienska igen längtar jag nåt fruktansvärt till nästa gång jag får besöka detta förlovade land..

Nästa helg ska jag förresten träffa en vän från Perugia-tiden.
Vi har inte setts på nästan fyra år.
Snacka om att det kommer bli Università per Stranieri-nostalgi!

Det ljuva livet

Allt det här materialet ska jag läsa, skriva hemtenta och ha seminarie på. Jag fick nästan skolios av att bära hem det.
Och så ska jag jobba.
Och plugga inför högskoleprovet.
Och ha en högstadiegruppträff.
Och göra nån slags hjärtprovokation på cykel.
Och ha middag för 5 pers hemma.
Och därmed städa hela lägenheten.
Och...ja, det var väl allt.

Inom en vecka.

Det går faktiskt inte.

Och hur reagerar jag då?

Jo, just det.

Apati.

Ankommen Göteborgs Stad

Långtågsresan blev en kavalkad av hits såsom lysrör, sovande ben på i övrigt vaken kropp och barnslig oro att nån skulle komma och sno min finfina laptop om jag lyckades somna.
Således sov jag med väskan i ryggen. Det gick iaf att sätta upp fötterna på sätet brevid.

Men: Resan inleddes med ett kärt gammalt återseende/-hörande. Just när jag skulle kliva på tåget ringde mobilen. Jag var stressad för jag kunde inte hitta min plats(tittade på vagnsnummer min fårskalle) och tänkte att jag ringer upp sen. Väl på har jag fått ett röstmeddelande.
Ok, jag lyssnar. Det första som hörs är ett förkunnande av att meddelandet kommer från en person med ett namn som jag känner igen väldigt väl men inte har hört på flera år, sedan följer saxofonspel i ca två minuter. Jag kollar upp numret på eniro, får efternamnet och blir säker på min sak.
Det är en av Jerry Williams saxofonister. Han och jag brukade skoja och låtsassmiska varann i personalrummet på en teater jag jobbade på. Jag brukade fixa i ordning inför middagen för artisterna de dagar det var dubbla föreställningar.
Vi hade jättekul ända tills teaterchefen tog ett snack med honom.
Jag var ju trots allt bara 21 år..
Inte för att det hade hänt nåt värre än låtsasspank, men ändå.

Nåja, efter ett sms ringde han upp och vi snackade lite.
Trevlig som vanligt, kul kille det där.

Nighttrain

Natten mellan torsdag och fredag ska jag utsätta mig för nåt riktigt spexigt. Nåt jag aldrig gjort förut och som jag i mina vildaste fantasier inte kunde föreställt mig.
Jag ska åka nattåg Uppsala-Göteborg.
Restid 8 timmar.
Sittplats.
Vid gången.

Mmm, så går det när man är en fattig student som bokar för sent.

Men på ett nattåg så kan man ju hoppas att folk faktiskt är tysta. Eller?
Ta med sig kudde kanske, och inte glömma lurarna så man kan lyssna på musik istället för snark.
Tänkte lyssna på den här kvinnan. Basia Bulat.




Sen går färden tillbaka igen redan på måndag. Då på ett tåg som tar den facila tiden av 5 timmar, till Stockholm.
Det värsta med den resan är att jag missar Anna Pihl.

Tårtkalas och sammanträffanden.

Jag har just spenderat några timmar drickandes kaffe, ätandes tårta och skrattandes tillsammans med ett gäng tjejer hemma hos en nyinflyttad av dessa. Samtalsämnena flöt som vanligt in och ut ur varann. Ibland kunde det vara svårt att hänga med på allt samtidigt, som jag gärna vill göra.
Samtalet fördes dock oundvikligt in på relationer, ragg och liggande, som vanligt.
Det konstaterades gång på gång att Uppsala är alltför litet och har någon sett ett riktigt bra raggämne så kan man vara säker på att åtminstone någon man känner kastat ett eller två ögon åt samma håll.

Ett av alla exempel: Två av tjejerna pluggar alltid ihop och har de senaste två veckorna spanat på, och småflörtat med, samma kille på biblioteket där de sitter. Först ikväll kom det fram.

Tråkigt det där, att det finns så få män i den här stan.
Generaliserbart för studentstäder kanske?

Krabb-antiklimax

När jag slutade jobba i lördags fick jag tre överblivna krabbor från killarna i fiskdisken.
Jag som skulle på förfest blev jätteglad över att få bjuda mina vänner på sån lyx!
Jag kom hem till M först. Göteborgare precis som jag, hon skulle säkert bli överlycklig!
L hade fastnat med plattången i håret så hon blev sen.

Kanske var det bra att det bara var jag och M där. Jag fick nämligen inte "Mmm!" som kommentar till krabborna utan "Aaah!"
Vi gjorde en exponerings-session där i det pyttelilla köket och det tog inte så lång stund innan M till synes nonchalant kunde plocka upp en krabba.

Sen kom de andra tjejerna. L och K smakade men det var bara jag som åt. Pliktskyldigt. Det smakade nämligen inte särskilt mycket alls och det fanns bara pyttelite att äta under skalet.

Lyx schmyx.

Jag tror på människans godhet och egna förmåga

Igår kom min pappa hit på en snabbvisit.
Han hade fått ett mail från Humanisterna om att Christer Sturmark skulle debattera med Ulf Ekman i Livets Ords lokaler här i Uppsala och insåg genast att det kunde vara en fin grej att gå på med sin dotter som han inte sett på ett tag.

Det blev en väldigt intressant och något skrämmande kväll.

Det hela började med att min pappa, min vän L och jag åkte buss ut till Årsta där Livets Ords lokaler ligger. Vi kom i samspråk med en kille som hade liknande hair-do som Jesus. Han hävdade att det finns en massa hål i Evolutionsteorin och att folk bara följde den blint utan att reflektera och själva kunna argumentera för den. Själv kunde han inte redovisa ett enda hål. Han påstod nåt i stil med att man måste ha carisma och kunna uttrycka sig för att göra det.
Mmm, jo. Personkult ja, det är ju det som är svaret på alla människans frågor.

Jag och L rös när vi gick förbi skolbyggnaden på området. Tänk, här tillåts de indoktrinera barn.

Själva debatten var sisådär. Ulf Ekman predikade och slingrade sig ur frågor om hans kyrkas(dvs hans egen) syn på homosexualitet och abort. Christer Sturmark gjorde fadäsen att i sitt inledningsanförande jämföra Jesus med Harry Potter. Visserligen på ett slagfärdigt och smart sätt men det är inte bra i längden att gå så långt som att skapa en känsla av kränkning och motvilja hos de som lyssnar. Jag kände själv att jag inte riktigt kunde stå för det uttalandet. Inte för att jag tror att någon som är medlem i Livets Ord skulle ha kunnat omvändas av bara en debatt(precis som jag inte tror att någon humanist blev omvänd denna kväll) men här skulle man kunna jämföra Christer Sturmark med FI. Uttrycker sig för radikalt och riskerar på så vis att inte få massorna med sig. Trots att massorna egentligen tycker precis som han.
(Ulf Ekman å andra sidan svarade inte på frågorna han fick, inte särskilt artigt)

Men som sagt, Ulf Ekman vägrade att debattera samhällsordningen, som Christer Sturmark ville prata om, men rapade gärna upp siffror som skulle styrka att de flesta krig inte var religiösa. Det tyckte han på nåt sätt skulle bevisa att kristendom är av godo.
Han vägrade(slingrigt, så lyssnade man inte ordentligt märkte man det kanske inte) kommentera att vissa kyrkor säger nej till forskning på stamceller. Forskning som skulle kunna göra vissa människors liv oändligt mycket drägligare.
Han ville väl inte uttrycka det i TV men jag har hört från flera andra håll att Ulf Ekman tycker att är man välbärgad och frisk så är man älskad av gud.

Christer Sturmark tog upp att när bedövning uppfanns och man ville använda det vid förlossningar satte sig kyrkan emot. Kvinnan skulle föda i smärta för att lida för den synd Eva hade begått i Lustgården. Ulf Ekman gav ingen relevant kommentar.

Jag tycker Christer Sturmark borde ha kommenterat att Ulf Ekman refererade till Evolutionsteorin som menande på "slumpmässig skapelse". Evolutionen är inte slumpmässig. Survival of the fittest är ett vida känt begrepp som handlar om att den som är bäst utrustad både fysiskt och psykiskt är den som över lever och för sina gener vidare. Så förs evolutionen framåt och så ändras djurs, människors och växters genetik över tiden. Mutationer är förvisso slumpmässiga, men det är inte slumpmässigt vilka av dessa som förs vidare till nästa generation.

På fredag förmiddag kan debatten ses på SVT2 kl. 9.30-11.30.
Kanske läggs den upp på svt.se också.

Några citat från Christer Sturmark som kan fungera som inspiration:
"Det är omoraliskt per definition att följa regler enbart för att de står i en bok"
"Humanismen är en befrielserörelse, den befriar från religionens förmyndarskap"

Bye Bye Bratwurst

Nu har jag och tysken träffats för sista gången på ett par månader. Han var här i helgen och bjöd på en underlig rätt. Den var mer underlig än god(lax, kronärtskockshjärtan, racletteost, spenatbandpasta och för mycket kapris) men jag låtsades såklart njuta.

Sen kom han hit i onsdags också. Då bjöd jag på gulasch. Den var populär. Eller så låtsades han jäkligt bra.
Sen klappade han på mig länge och såg ledsen ut. På morgonen gav han mig ett fint foto på honom. Sen sa vi hejdå utanför min terapeuts port. Då tror jag han grät lite.

Tidigt på måndag morgon sätter han sig på tåget ner mot Hamburg.
Då kanske jag gråter lite.