Swing it magistern!

Den sjöng jag på idag, mycket och länge. Så skulle jag låta er njuta av det svängiga originalet. Men se det gick inte. Så ni får en annan sång från samma film, men det är i alla fall Alice Babs.

Tack för påringningen!

Härom natten drömde jag att Lars Demian ringde till mig. Jag minns inte vad vi pratade om och eftersom jag bara känner karln till namnet bestämde jag mig för att kolla upp honom.

Och jag tror tamejfan jag gillar det. Jag har alltid varit en sucker för t ex Fred Åkerström och Hasse Alfredsson. Herr Demian överlappar åt alla håll och slänger in en del jazz/bluesgångar här och var.

Dessutom har han varit gift med Ika i Rutan och skrivit hennes signaturmelodier. Bara det.

Kolla in honom.

Ett spännande liv, är det detta jag letar efter?

Jag åkte ju till göteborg över helgen för att ta det lugnt. En del sånt(t ex fika & familjehäng ) blev det men det blev också en natts galet festande på Avenyn. Excet was da shiznit. Eller inte men vi stod på listan så varför inte dra dit och låtsas att man tjänat en hundring på det? Jag och en nyfunnen och väldigt fin vän bestämde redan tidigt att vi skulle avsluta kvällen med att bli utslängda. Vi skulle inte göra nåt dumt eller så, bara titta in i köket lite. Så när det var dags fick V ta hand om garderobsbiljetterna, jag och J fnissade och sa "vi ses utanför!".
Den här J bor i Sthlm, jag i Uppsala och dessutom handlar det om ett Avenyställe. Det skulle inte göra oss det minsta om vi blev portade.
Vi hade allt att vinna, inget att förlora.
Så gav vi oss in "backstage". Ingen där. Vi gick upp och ner för en smal trappa, tittade ut på olika dansgolv och in i barer genom smala dörrar men hittade aldrig nån som kunde slänga ut oss. Till slut tröttnade vi och gav upp.
Men en fin och ganska gratis kväll var det.


Igår var jag och A på Akademiska Sjukhuset för att leta upp en artikel på Medicinska Bibilioteket. Till en labbrapport, inte för vårt eget höga nöjes skull. Jag fick hjälpa en taxichaufför att bära en av hans tre stora väskor med donerat blod till bilen. Han såg lite stressad ut så kanske var det bråttom. Det kändes tufft.

I´m not crying, it´s just been raining on my face.

Det var ett Flight of the Conchords-citat. Jag gråter inte. Det har inte heller regnat på mitt ansikte.

De senaste dagarna har jag hängt en hel del här.
Det borde ni också göra. Jag är så glad att jag upptäckte det här i tid!

What a little moonlight can do

Som tröst har pappa sagt att jag alltid haft en stor förmåga att älska.
Att det gör ont att se mig förkrossad men att han samtidigt är glad att jag har den förmågan.
Kanske kan man se det så. Kanske kan jag se det så.

Brunch-breaker

Jag tar mig iväg på brunch med ett gäng vänner. I början är jag lite bakis-skakis med det går över efter ett glas juice. Sitter där och äter mackor, skrattar och är faktiskt glad. Ser fram emot pannkakorna som ska avsluta myset. Men vi har precis börjat, så det är långt kvar till de.

Då kommer HAN in. Nickar och säger hej när han går förbi. "och där var han" upplyser jag mina vänner innan jag bryter ihop. På vägen ut möter jag min vän brorsan. Han är ledsen att det blev så olyckligt och är så bra och förstående som vanligt. Utanför ringer idioten själv och säger:"Gick du nu? Men är det verkligen så farligt att sitta i samma lokal?"

Han har fortfarande inte fattat någonting.

SoKo - I´ll kill her

Okej, det där med att bli avtrubbad gällde tydligen inte exet och hans existens. Det visade sig såklart att de skulle till samma uteställe som jag och min förfest. Efter idogt sms-ande med hans bror och med exet själv stannade han till slut hemma. Jag träffade på brorsan och han var som vanligt inte sur. Han fattar och respekterar. Men hela grejen var jobbig och jag grät när jag gick hem.

Det gör så ont. I hjärtat, magen och nu också ögonen.
Dessutom kommer jag vara bakis imorrn för jag drack för mycket. Fast vinet var i alla fall ekologiskt.

Reverse Traverse Blues

Jag börjar bli avtrubbad. Igår sökte jag jobb i ostdisken i Saluhallen, min scen ni vet. Jag har tillgodoräknat mig decemberdelkursen. Tänkte jobba då, i ostdisken ja. Jag har skjutit upp det här hela hösten. Med fult intyg och utan att ha fått tag i den bästa referensen(som kan uttrycka sig så mycket bättre än chefen) gick jag i alla fall in igår. Hon sa att till dagen innan hade hon haft lite panik över personalbrist. Men då hade det kommit in en tjej. Så hon visste inte om jag kunde få så mycket jobb. Kanske lite till jul.
I vanliga fall hade jag tyckt att det här hade varit sååå typiskt och hatat dåliga mig som gått in EN dag för sent när jag haft två månader på mig.

Men inte nu, jag bryr mig inte. Det är som när jag var i Italien. Två dagar i rad blev jag förföljd/attackerad av två olika narkomaner/psyksjuka mitt på dagen, nära hemmet. Jag hade varit där i tre veckor, var osäker och hade extremt kasst ordförråd, lätt att bli förstådd av polisen då. Jag bröt ihop, vågade inte gå ut och ville åka hem. Min libanesiska granne sa "Men gråt inte. Det är normalt, du är ju vacker!" Han fick en rejäl bassning på svenska, den tog.

Men när den värsta chocken väl lagt sig blev jag istället skottsäker. Inget som i vanliga fall hade varit störigt var nu jobbigt nog för att kännas. Som att tappa ett glas fullt med vatten rätt i stengolvet precis innan jag skulle lägga mig. Inte en enda negativ våg, bara ett konstaterande att det där borde jag sopa upp så jag inte skär mig.

Jag blev också grymt bra på att spotta potentiellt farliga/misstänkta människor på långt håll. Synd att vissa inte visar sig vara dåliga förrän efter flera månader.

Novemberregn

Jag har fått bostad fixad till våren. Andra hand och visserligen som resultat av att min bästa vän flyttar till Gbg, men ändå. En riktig etta med badkar och balkong. Bostadsrätt, dvs inte studenthem(förhoppningsvis lugnt)! Ganska nära centrum, bara 3000kr. I den kan jag nog ta nya tag inför nästa högskoleprov, så tar jag Gbg till hösten istället. Känns väldigt skönt!

Det är skönt att en av exets bröder är en vän till mig. Idag fick jag en heads up på sms. Han kommer hit. Kanske är han redan här. Två av hans bröder bor här så särskilt konstigt är det väl inte. Fast jag tycker ju att han kunde hålla sig undan ett tag. Låta mig ha min stad i fred.
Jag och min vän bodde i samma korridor i våras, alla mina vänner där vet ju om vad som hänt. Därmed tror jag att han kommer bo hos lillebrorsan för att slippa onda blickar. Lillebrorsan bor bara några kvarter från mig. Underbart.

Min bror och jag

Idag kom jag hem efter en helg i Stockholm med min bror. Hans flickvän bor där, hon var med nästan hela tiden också. Men jag gillar henne så det var lugnt. Det var skönt att hänga med brorsan, han är bra. Även om vår relation såklart ändrats i takt med att vi vuxit upp så är den ändå likadan som alltid. Vi tykar oss och slåss lite lätt. Pratar om viktiga saker(ingen tycker att jag ska höra av mig till killen förresten, inte brorsan heller. Verkar som om jag bara försöker hitta nån som tycker det är en bra idé så jag kan tro på det själv. Det verkar inte gå).
Han försöker ganska ofta vända upp och ner på mig, bokstavligen alltså. Det har han gjort så länge jag kan minnas. Fast det var längesen han lyckades, jag har blivit grym på att parera.
När jag var sådär ett år drog han mig till slottsskogen i en träskrinda. Jag kunde alltid lita på min bror, och kan nu med.
Jag hade säkert palm. Det är när man har en tofs mitt uppe på huvudet med ungefär axellångt hår så det står ut åt alla håll.

I Göteborg bor vi bara ett kvarter ifrån varann. Just nu längtar jag dit lite mer. Till sommarn så.