17 april 2008

På västfronten så jävla mycket nytt!

Jag ser verkligen fram emot sommaren och min flytt västerut!
Får nästan bara sura miner när jag pratar om det med mina kompisar här så jag måste skriva av mig lite. Kommer ju inte få djupventilera med hemmavännerna förrän i juni!

Nåja, förutom att det kommer bli grymt med sommar, de gamla vännerna och älskade jobbet, blabla, så verkar det som att jag kommer få flera besök från Uppsala. Risk för centrering runt Way Out West men jag försöker styra vissa till andra veckor. Annars finns det risk att jag inte kan erbjuda alla sovplats.
Jag ser fram emot att få visa mina vänner staden jag alltid pratar om(åtminstone i mitt huvud).
Så nu är det bara att hålla tummarna för att det inte blir en sketsommar till. Vore ju jobbigt om de fick sina fördomar bekräftade. For the record så har jag jämfört vädret i Uppsala och Göteborg den senaste tiden. Uppsala förlorar så grovt med sitt piskregn mot Göteborgs soliga vårdagar.
Beskyll mig för confirmation bias så mycket ni vill.
Vill man något tillräckligt mycket så är det så. I alla fall om man lärt sig skoja med statistik.


PS. Jag har fått fräknar på höger axel!
Hoppas jag, annars är det nog miniblåmärken från min alltför tunga pluggväska. Vore ju mindre upphetsande.

10 april 2008

Recension El Perro del Mar och ASS (och lite av UKK också)

Lykke Li hade ställt in så en kille som tydligen kallar sig ASS och inte går att hitta på internet ställde upp som medpartner till El Perro del Mar.
ASS inledde. Han körde bara instrumentellt och höll tydligen på med en massa olika instrument samtidigt. Vill minnas att mina vänner förklarade att han spelade tre grejer till förutom gitarr. Fast det missade jag eftersom jag blundade och njöt av ljudbilden (pretto) istället.
Har för mig att en grej involverade ett knä och en annan näsan men det kan vara totalt fabricerat.
Det var i vilket fall en väldigt vacker ljudbild och det fick mig nästan att glömma att man på denna spelning skulle sitta ner. Jag hatar sånt. När man bara blir en åskådare på rad och nästan undrar om det är ok att applådera eller om det är att ta sig för stora friheter.
Jag vill vara en del av framträdandet och av rummet (pretto 2).

Nåja, så kom Perron på scen, tände några levande ljus på flygeln och förförde oss allihop.
Efter några låtar kom hennes sexmanna-komp på scenen. Sex män i kostym och längre-än-beatles-hår. Det var vackert både att se och höra på.
Jag och mina vänner hade gått dit främst för att se Lykke Li men vi var väldigt nöjda med spelningen. El Perro framkallade många olika känslor och stämningar. Jag vet inte vad hennes låtar heter men jag älskade speciellt en hon gjorde i slutet. Texten bestod enbart av orden a boy, a girl, hello och goodbye i olika ordning. Det blev rejält vackert och historien gick fram. När hon gick av scenen ville jag skrika "hello!" men det gjorde jag inte (jävla överjag).
Tyvärr verkade de ha lite problem med ljudet. Trummisen ville bli höjd efter första låten men då höjdes han för mycket. Och under ett långt, lågmält parti hörde man en stärkare stå och brumma alldeles för högt. Tråkigt att man ibland hamnar på fantastiska spelningar som hade kunnat vara ännu mer njutbara om bara ljudet funkat felfritt.

Man kan säga mycket om UKK(Uppsala Konsert & Kongress) men ljus kan de iaf. Det blev riktigt häftigt med skarpt avgränsade färger på en vägg med otroligt många vinklar. Åtminstone den fixa sättningen, fadeningarna var väl inte helt imponerande.

En fin kväll med vänner blev det iaf. Ett skönt avbrott från den panikstress som vi alla utsätts för just nu. Jag pluggar dygnet runt. Men denna helgen ska jag vara ledig, brorsan kommer hit och det blir lite fest. Snart kanske livet börjar igen.

05 april 2008

Göteborg here I come! (hur det än går)

Idag var det så äntligen dags för högskoleprovet.
Jag tragglade på och åt lunch med en gammal kursare som nu går C-kursen i Psykologi. Det var kul att höra om hans expriment som involverade ett barn, en låda och en skruv. Nåt sånt, minns inte helt.
I alla fall helt klart avstressande att ha nån att snick-snacka med.

Själva provet gick faktiskt riktigt bra.
Tittar man på de gamla normeringarna så ligger jag på 1,9!
Meen, normeringar kan ju ändras och jag ligger på den lägsta poängen man tidigare fått ha för att få 1,9 så helt trygg är jag ju inte.
Så nu är det bara att vänta och försöka komma ihåg att andas tills brevet kommer.

Det kanske har framgått tidigare utan att jag varit medveten om det men jag har i vilket fall bestämt mig för att stanna i Gbg till hösten istället för att åka tillbaka hit. Alltså, oavsett om jag kommer in eller inte. Jag får väl jobba en termin då, inte så farligt.
Och nu idag efter provet har jag gått runt och peppat nåt otroligt på sommaren! Det kommer bli så fint!
Delvis, men absolut inte bara, för att Nick Cave kommer till Way Out West. Kan ni förstå? Och Sonics också, det är helt galet. Jag har förstås köpt biljett för längesen..

03 april 2008

Och så har jag

  • Lärt mig att sladda med cykeln
  • Tappat ett favoritörhänge
  • Hämtat ut betablockerare på apoteket. Det där med hjärtat kan tydligen vara en början till panikångestattack jag dragit på mig. Eller kan åtminstone vara påökat av stress. Det har jag ju haft gott om det senaste halvåret.
  • Sagt ja till att jobba ännu mer

02 april 2008

Saker jag gjort utöver "att göra-listan"

  • Ätit prinsesstårta till frukost
  • Fått stryk i Fussball efter att ha hetsat om mina skills
  • Hört en 16-årig singer/songwritertjej spela, så fantastisk så jag ångrar alla mina livsval och önskar att jag börjat spela gitarr istället
  • Våffelbrunchat och pratat politik
  • Ökat antalet pennor i Fyrisån med 2 stycken
  • Blivit grymt inspirerad och intresserad av ett seminarie om interkulturell kommunikation, migration och patriarkal familjestruktur
  • Ätit blåbärspaj och gråtit
  • Suttit i solen på balkongen och pluggat, önskat att grannen ovanpå kunde snyta sig nån gång
  • Fått ett vackert sms från en vän om att han blir glad när han ser mig och att jag sprider ljus
  • Sett "Tjuven" på Uppsala Stadsteater. De första fem minuterna var plågsamt dåliga, resten var plågsamt bra. Första gången jag gråtit på teater. Tror jag.

fortsättning följer, hetspluggandet likaså