Livet just nu

Vi fick kanin-besök på midsommarbordet

Ok, det har blivit bättre. Nu när jag hunnit boa in mig litegrann i lägenheten känns det mer som hemma. Jag har hunnit träffa en del kompisar och det känns som om jag har börjat få grepp om hur sommaren kommer se ut. Livet faller på plats mer och mer och imorrn får jag helgbesök av sista-sekunden-uppsala-killen. Det ska bli kul!

Men.

Jag har blivit gammal.
Faktumet att jag nyss fyllde 24 sporrade en vakenhet för vilka gamlingssymptom jag uppvisar.

1, Jag skriver upp allt jag ska göra i min kalender. Oavsett om det är jobb, fika, ett radioprogram (t ex sommarpratarna, har varenda person antecknad) eller en låt jag ska kolla upp. Annars glömmer jag eller blandar ihop datum och tider.

2, Jag kan inte ligga och sova till tolv längre. Ligger jag längre än till tio mår jag dåligt, både fysiskt och psykiskt. Har jag druckit dagen innan går jag upp tidigare än vanligt.

3, På midsommar tänkte jag bidra med en västkustsk snapsvisa som de andra (de flesta östgötar och inte en enda västgöte) garanterat aldrig skulle ha hört förut. Mina två närmaste närvarande vänner suckade och sade "Den där om måsen? Den sjunger du ju på varenda fest. Jämt!"
Jag kan fortfarande inte minnas ett enda tillfälle när jag skulle ha sjungit den offentligt.

4, Jag har bytt från P3 till P1.

5, Jag har börjat förvara vatten i en karaff i kylen. Det blir ju mycket godare så. Om det inte tar smak av vitlöken vill säga. Måste kanske börja ha plastfolie på karaffen också och börja kalla kylen för "skåpet", as seen in hemtjänsten.

6, Jag har ingen TV och tycker det är skönt.

Dessutom går jag miste om pondusen man vanligtvis får med ökad ålder eftersom jag ser nästan jämnårig ut med min tio år yngre systerdotter.

Pessimistisk är jag också.

Bra eller anus?

Jag är tillbaka i min gamla lägenhet.
Det är fint. Det är härligt, nöjt och skönt.
Och enormt, en otrolig lyx efter 1,5 år på mindre än 20kvm.

Men framför allt har det visat sig vara tungt.
Jag har hunnit fundera både en och sju gånger på om jag tagit fel beslut.
Tänk om det var i Uppsala jag skulle ha mått bäst till slut? Vårterminen utvecklade sig till en väldigt stärkande tid. Vet inte om jag någonsin haft så bra självkänsla som då. Som nyss.
Jag hade flow med vänner, dejter och plugg. Och så åkte jag bara därifrån.
Visserligen fanns längtan där. Lungorna som skrek efter saltvattenluft. Det låter pretto men de sista veckorna kändes det som om jag andades tomt. Luft utan substans.
Kanske handlar det bara om att jag vet vad jag hade men inte vad jag får.

Nu ska jag åka iväg och jobba med 15-åringar i en vecka. Efter det midsommar på östkusten.
Så får vi se hur det känns när jag kommer tillbaka en andra gång.

Du e så go, änna!

Hur har jag lyckats missa det här?!
Haha, otroligt kul stad jag flyttar till!