Idag fick jag prata italienska en lång stund med en kund!
Det började med att han svor åt en ost som heter Napoleon. Jag undrade varför och han förklarade att den jäkeln hade gått in i Italien med två generaler och härjat eller hur det nu var. Då fattade jag ju var hans hjärta låg. Vi snicksnackade om lite allt möjligt. Att hans släkt kom från Genova och att RyanAir flyger billigt till Milano osv.
Det är himla kul att se att efter bara några minuters pratande flyter det på rätt bra igen. Även om jag såklart klantade mig och råkade dua denne man i övre medelåldern.. Han lät sig inte bedrövas av det utan lät mig veta att han tyckte jag var jätteduktig.
Och som vanligt när jag får en inblick i hur det är att få prata italienska igen längtar jag nåt fruktansvärt till nästa gång jag får besöka detta förlovade land..
Nästa helg ska jag förresten träffa en vän från Perugia-tiden.
Vi har inte setts på nästan fyra år.
Snacka om att det kommer bli Università per Stranieri-nostalgi!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
jag har faktiskt inte råkat illa ut på det sättet. har haft rejält dramatiska relationer och situationer som uppkommit ur dem. men tack och lov inget som slutat med polisanmälningar eller sjukhus.
SvaraRaderaFasen vad roligt. Jag tänker jämt att jag SKA försöka med italienskan när jag träffar italienare, på jobbet t ex. Men jag vågar aldrig! Damn!
SvaraRaderaUng tant: Men va? Jag minns inte att du pratar italienska? Har vi pratat om det innan?
SvaraRaderaVåga! De blir jätteglada bara man försöker! Och du kommer både lära dig och öka på ditt självförtroende.
Bara gört! Kram!