Nu har jag och tysken träffats för sista gången på ett par månader. Han var här i helgen och bjöd på en underlig rätt. Den var mer underlig än god(lax, kronärtskockshjärtan, racletteost, spenatbandpasta och för mycket kapris) men jag låtsades såklart njuta.
Sen kom han hit i onsdags också. Då bjöd jag på gulasch. Den var populär. Eller så låtsades han jäkligt bra.
Sen klappade han på mig länge och såg ledsen ut. På morgonen gav han mig ett fint foto på honom. Sen sa vi hejdå utanför min terapeuts port. Då tror jag han grät lite.
Tidigt på måndag morgon sätter han sig på tåget ner mot Hamburg.
Då kanske jag gråter lite.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
ja.avsked äralltid jobbiga. hoppas det inte blir alltfö traumatiskt. ät extra mkt ost. jag har hört att det kan hjälpa. iaf lite.
SvaraRaderakram!
Nja, det känns inte så farligt för min del. Tråkigt för han är en fin bekantskap, men inte mitt livs kärlek.
SvaraRadera