Man får helt enkelt bestämma sig för att inte tro på sina domedagstankar. Hur verkliga de än är just då, just nu. Samtidigt som jag är övertygad om att det inte finns någon väg ur det här så vet jag att det gör det. Det har funnits förr och det kommer finnas igen.
Jag tror det är så man kommer igenom det.
Men hur man undviker att att bli sådär brutalt hjärtesårad, det har jag ingen aning om.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
vi håller på dig. du är värd en superkille - det fattar ju vem som helst!
SvaraRaderaamore från oss!
Tack!
SvaraRaderaSånt plockar alltid upp en lite extra.
Tack till alla för allt pepp!