Efter en väldigt fin helg i Göteborg är jag nu tillbaka i Uppsala. Det känns ok. Men jag har blivit något fixerad vid att lyckas komma in i Gbg till våren och flytta tillbaka. Vägen till det målet heter högskoleprovet.
Ok, tänker jag, här gäller det att göra vad jag kan för att förbättra mina chanser. Efter förra delkursen känner jag mig rätt trygg vad gäller mattedelen så jag köper en pocket på engelska. Nåt lagom enkelt. Den blev en novell- eller typ reflektionssamling av Paulo Coelho, Like the Flowing River. Minns att jag läste Alkemisten nån gång runt femton års ålder och älskade den. Men ursäkta mig, vad är det egentligen för skräp han skriver? Otroligt självklara, simpla funderingar om hur tragiskt det är när en människa inte stannar upp i vardagen. Han beskriver hur Gud räddade honom när han nästan hamnade i en bilolycka. Han berättar om en kvinna som sparar ihop pengar för att kunna följa sina drömmar(alltså såna som man har på natten och inte framtidsförhoppningar), åka till elva platser i världen och göra skulpturer i naturmaterial. Detta gör hon för att upprätthålla equilibrium i världen. Snacka om hybris! Men det här tycker herr Coelho tydligen att vi ska lära oss nåt av. Likaså håller han min tid gisslan genom att skriva en massa bullshit om stavgång och hur fantastiskt det är. Stavgång!
Tyvärr är detta den enda bok på engelska jag har här uppe på östkusten. Ja, förutom kurslitteraturen då. Fan, jag kanske skulle ge mig på att läsa om statistiken istället?
Nyss hörde jag det karaktäristiska skvalet som uppstår när någon kissar ståendes, rakt ner i vattnet. Har jag sagt att det är pappersväggar här?
Ja just det, jag råkade bli outad på en väldigt fin förfest i helgen. Bloggen är numera officiell.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Hahaha.. klockrent om Coelho.
SvaraRaderahaha, jag blev faktiskt chockad av hur dåligt det är. Det känns som att den enda originalitet han har är att han faktiskt skriver ner tamset.
SvaraRaderaDen här kommentaren har tagits bort av skribenten.
SvaraRaderaHåller med vad det gäller Coelho -jag föredrar faktiskt bröderna Grimm ...
SvaraRaderaJag tyckte om Alkemisten.. men det var nog mest för att jag och min moster streckläste den högt för varandra en regnig dag för ett par år sen. Situationen var så fin så boken kändes bättre än den var, tror jag. Den var snäll och trivsam och passade tillfället. Sen skulle jag läsa nån mer av honom.. det gick inte. Vilken smörja. Samma tomma budskap sida efter sida.
SvaraRaderaJag minns också alkemisten som bra och tänkvärd. Resten är som sagt ren och skär, menlös smörja.
SvaraRaderaförlåt för outandet, jag om någon borde veta det där med blogg-anonymitet. jag hade verkligen ingen aning, men usch så jag skäms. men förfesten var fin ja.
SvaraRaderaHaha, det är lugnt elin! Det gör verkligen ingenting. Men ingen av de har kommenterat än så det verkar inte som om de är här?
SvaraRadera