Åvår

Igårkväll fixade jag och några vänner fetaostlax i ugnen och klyftpotatis. Sen tog vi med oss allt och satte oss vid ån och åt. Finare utsikt får man leta efter.















Domkyrkan i skymningen

allt är möjligt

Det kan hända att man åker ut i skogen med 25 andra hugade en helg. Det kan hända att man har väldigt trevligt och äter mat, spelar så ska det låta, har musikquiz och dansar i flera timmar. Det kan hända att man drar sig till bastun och alternerar den med hopp i sjön. Det kan hända att man bastar i fyra timmar medan man svalkar sig med lådvin. Det kan hända att det slutar såhär.

Fattar du, de var STÖRST på åtti-talet!

Men vad är det för folk jag bor med egentligen?
Nyss kom en av de förbi och berättade exalterat att Style ska återförenas. De ska spela i en lokal 50 m från där vi bor på fredag.

Jag: va? vilka?
Hon: Vet du inte vilka det är?!! Det var de som gjorde Dover & Calais och Vill ha dig i mörkret hos mig. De var STÖRST AV ALLA på åtti-talet! Fattar du, de var STÖRST!
Jag: Jag trodde att Gyllene Tider gjorde den där Vill ha dig...
Hon: Näj! Det var Style! Först hette de free-style....blablabla...melodifestivalen...blabla(minns inte allt som sades, förf. anm.) Jag hade lätt gått om jag inte hade varit i fjällen då!
Jag: ...ok

Jo, jag är på väg tillbaka!

Det har väl märkts att jag inte har haft så mycket att säga på sistone. Jag har varit stressad rent generellt. Över omställningen att plötsligt plugga och ha väldigt mycket mindre pengar än när jag jobbade. Över att behöva plugga på grejer som jag har läst för flera år sedan och inte har tenta-kvalité på i huvet. Svårt att sitta inne och plugga på nåt hjärnan tror att den kan när det är 20 grader precis utanför på gräsmattan..



Annars har jag upptäckt att det är riktigt fin akustik i tvättstugan, speciellt i torkrummet. Ibland hörde jag en manlig röst svara på mina arior. Eller så var det bara önsketänkande.

Hela dagen idag har jag haft Mikas Grace Kelly på hjärnan. Det är en utomordentligt fantastisk låt men till slut var jag tvungen att bli av med den.. Så jag bestämde mig för att återupptäcka Imogen Heap.

För jag drrrar nu

Imorgon bär det av hem till västkusten över helgen! Till det vatten man får kalla kanal, äntligen.
Det ska bli fint men samtidigt känns det skönt att snart få komma tillbaka hit igen. Nu är det ju här jag bor.

Påsken kommer bli härlig! Vi är några stycken som haft en socker-detox-pakt. Straffet om man fuskade var att de andra skulle få skicka ett sms till vem som helst i ens telefonbok. Sen skulle de ta bort sms-et ur utkorgen så enda sättet att få veta vad de skrivit och till vem skulle vara om personen i fråga hörde av sig.
Tiden för pakten går alltså ut när påsken börjar och än så länge har ingen knäckts. Men straffet är så hemskt så det vette fan om jag inte hade ljugit om jag hade fuskat..

Glad Påsk!

Är det förresten nån som har tänkt på att Fyrisån rinner helt fruktansvärt fort?
Jag får lite svindel varje gång jag går över.

En lycka kommer aldrig ensam

Ibland är det skönt att vara pank. Som nu. Jag skulle verkligen behöva en helkroppsspegel, har levt med bara badrumsspegeln i flera månader nu. Men fan, cykla ut till IKEA, dra runt där bland massa folk som verkar sätta ära i att gå ivägen för andra och sen cykla tillbaka med en två meter lång glasbit på pakethållaren? Skönt att ha en odiskutabel anledning att slippa.

Annars har det blivit mycket vin och härligheter vid kanalen(som tydligen är en å och kallar man den nåt annat blir man utskrattad) i solen nu senaste veckan. Det har grillats och umgåtts och museibesökts och liknat ett liv. Ett sånt som jag vill ha alltså.

För övrigt har jag romansat ner mig i en kompis bror. Kompisen har peppat och tyckt att det är en bra idé ("då blir vi släkt! svåger och svägerska! men tänk på att inte bli för nära med svärföräldrarna blablabla" inte för att jag hade hunnit så långt men det är ju härligt att nån tänker på framtiden)