bipolaritet

Och så plötsligt var det bra igen! Han bjöd in mig till familjens sommarställe och vi skulle ha så mysigt! Var så glad över att han bjöd in mig, hans familj skulle också vara där. Kände mig väldigt accepterad i några dagar. Jag var alldeles för glad för att känna behov av att skriva av mig här.

Men

Inte blev det nån landet-vistelse inte. Nejdå, och allt på grund av nån kompis till honom som bor i sydamerika och skulle komma hit nu men som inte gjorde det(?). Och de ska kanske till Gotland. Jag förstår som vanligt ingenting och går bara runt och deppar. Var inne i stan och promenerade runt istället för att åka ut till deras ö och mysa.

Det är inte såhär det ska kännas. Jag vill vara kär och lycklig, inte olyckligt kär.