Say what?

Ehm, jaha? Det verkade inte vara så mycket panikproblem när jag väl kom dit och hälsade på. Allt var pussipuss som vanligt. Det som hade stressat honom lite var att han en gång tänkt att han kanske ringde mig för sällan.
Och ja, tack för det får man väl säga men vad sjutton? Blir han så stressad att han måste prata om det av nåt så litet? Jag kommer ju aldrig våga vara först med att säga nånting, inte ens att jag är kär i honom. För nej, förstår ni, det har vi inte sagt än. Det är väl kanske underförstått när vi håller handen och pussas inför hans vänner. Men att uttala en sådan bomb det vågar jag inte. Verkar som om jag får hantera det här guldägget med silkesvantar om han inte ska spricka.

Svalhetsplanen funkade för övrigt perfekt, han försökte till och med locka med massage för att jag skulle stanna. Men nej, vi fick slänga ner frukostgröten han hade lagat i en påse och dra iväg till stationen. Sthlm blev väldigt kul, alltid lika roligt att träffa gamla och helt nya vänner.
Tyvärr råkade jag doppa min halsduk i en pöl med öl/kiss på debaser och fick tvätta den. Det var tråkigt för Han hade haft på sig den och den luktade som honom.. hehe, tur att han inte läser detta, döm om paniken!
Sen blev en kompis nerslagen av vakter vid Södermalmstorg också. Något av det obehagligaste jag varit med om. Synd bara att han, full som han var, ljög sen när han skulle polisanmäla det.

Nu ska jag ut till en ö på västkusten i en vecka. Hoppas på sol kan man ju iaf..