Så fort jag hör ordet jättegärna, oavsett om det är jag själv som säger det eller någon annan, måste jag genast göra den här rörelsen. Inte för att det skulle "hända nåt hemskt" eller så om jag inte gjorde det utan mest för att det hör till, som en nödvändig illustration av ordet.Fast jag försöker ändå alltid dölja det.
Få det att se ut som en vinkning eller en del av mitt kroppsspråk.
Om vi traffas nagon gang ska jag saga: jattegarna jattegarna jattegarna jattemanga ganger. Ha ha...
SvaraRaderap.s tack for Buber-tipset. Redan bett mamma ta med den nasta gang hon kommer!
Kram kram
jo tack, haha..
SvaraRaderaKul! pappa tyckte den var så bra så han har fortfarande kvar den.. men han skickade en annan bok. Tro och vetande av Christer Sturmark, den är skriven utifrån förbundet Humanisternas synvinkel. Har bara kollat innehållsförteckningen men den verkar otroligt intressant!
Haha. :´)
SvaraRadera