Första Roskilderesan var ren impuls. Jag och en kompis bestämde oss och fick tag i biljetter dagen innan vi åkte. Vi kajkade ner med en tjej vi inte kände i hennes sjukt risiga Volvo 242. Förardörren gick inte att öppna inifrån och passagerardörren gick inte att öppna utifrån. Det skapade en tröttande rutin.
Jag och norrmannen hånglade, såg många bra spelningar och var glada. Vädret var fantastiskt.
Inte anade jag då att jag snart skulle bli övergiven för en halvårslång hardcore-turné.
Vi hann nästan hela vägen hem.
Kylaren sprack vid Redbergsplatsen.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
skorna du såg på min blogg kommer från ellos, la redoute och haléns tror jag av alla ställen. otippat!
SvaraRaderaVi åkte sex (sju?) pers i en bullrig van. Det var skitjobbigt, men främst för de som satt i mitten (som jag gjorde på hemvägen) för där fanns inga nackstöd. Uuuuhhh..
SvaraRaderaMen annars var det kul. Vi hade snyggaste campet. :)
ljuvlia: åh, tack! ska genast kolla in..
SvaraRaderaung tant: hurdå snyggaste campet..?
det året bodde jag i Camp Hell. Två 20-personers militärtält och en omdesignad Shell-flagga..
Grymt!
SvaraRaderaVi hade en 40 kvadratmeter stor presenning över våra sex tält och vid entrén till campet hade Johanna satt upp en stor målning på lakanstyg av Johnny Cash och så stod det förstås Cash is king också. 8)
Det var så jävla skönt med presenning över allting eftersom det regnade rätt rejält dagarna innan festivalen började.
haha, fan vad shysst!
SvaraRaderapresenningar är ju bra som skydd mot ALLT!
Man ska ju bo i ett riktigt camp med många vänner, då blir det som allra bäst.
På väst.