Så går en dag ifrån vårt liv och kommer aldrig åter

Jag har ingen cykel i den här stan. Men jag har vänner. Så jag lånade en när jag skulle på ett viktigt ärende i morse. En statistiktenta. En omtenta. Jag hade hellre lyssnat på alla knugens riksdagsöppningstal på repeat i en vecka.

Cykeln var grön och fin. En sån där gammal snirklig som har ballongdäck och gör att man sitter helt rak i ryggen. Skrället hade ingen pingla så jag fick säga "plingpling" när jag ville cykla om.

Efter dessa två förödmjukelser var det tur att min bror ringde och gnällde lite för att jag ringer honom så sällan. Då blev jag glad.