Jaa, gott folk. Nu var det längesen jag hörde av mig. Det har hänt både mycket och lite sen sist. Jobben behöver vi väl inte direkt prata om, det är mest två vanliga kneg som givit ont i fötterna, prestationsångest och en delvis blå stortånagel.
Förutom att det kan vara väldigt kul när folk kommer in i butiken och delar med sig av allt mellan himmel och jord.
Nog för att jag själv gillar att snick-snacka när jag går in i en butik men jag har aldrig kännt en dragning åt att blotta mitt inre för random expedit, 20+.
Nåja, det lovar väl gott för mitt framtida yrke.
Insprängt mellan jobbandet har i alla fall en del roliga grejer hunnits med.
Jag tog en sväng till Uppsala för några veckor sedan för att hänga med en nära vän som nu precis dragit till San Fransisco för ett år. Sorgligt och kul, mysigt och jobbigt om vartannat.
Typ helgen efter drog jag upp till Stockholm för att träffa några andra vänner. Firade lite födelsedag, åkte ut i skärgården och hängde ett par dar med fantastisk utsikt, sol, storm, kortspel, bokläsande, sängdelande, havsbad och lycka.
Och så Way Out West nyss då. Jag är så sjukt nöjd med denna smidigt anordnade, användarvänliga festival med så mycket musik och så lite dräggande.
Otroligt skönt att man inte får ha med sig alkohol in på området, tänk vad mycket lugnare och behagligare folk är utan.
Förutom jag och mina vänner då.
Så vi smugglade förstås in både whiskey och vin, pubertala som vi är.
Man har ju hört så mycket om hur folks spritgömmor i skogen blir länsade så det vågar man sig ju inte på.
Christian Kjellvander var hetare än nånsin och jag grät under When the mourning comes.
The Sonics var också sjukt bra. Svårt att få ihop i hjärnan att jag sett de live, de ligger ju i 60-tals-facket. Nån tyckte det var otajt men det hörde jag inte i mitt lyckorus.
Nick Cave var dock en besvikelse. Grinderman var plågsamt. Jag gick efter två låtar.
Neil Young var istället mycket bra. Shit vilken grej och underbart med en riktigt lång spelning. Men när det var klart var mina och Vs fötter iskalla. Vi gick till Annedalskyrkan och såg Hederos & Hellberg. Det var riktigt bra och häftigt att sitta i den kyrka jag själv solosjungit
O helga natt i på en fullsatt julavslutning vill 12 års ålder. Längst fram iklädd lucialinne och änglavingar. Helt skumt egentligen hur det plötsligt är festival i mina gamla hoods. På de där gräsmattorna låg jag som bebis liksom.
Fan, jag kommer aldrig kunna slita mig från den här stan igen.
Dark Meat på Sticky var dock festivalens bästa spelning! Allt som hände var totalt oväntat, fantastiskt bra och bara så jävla kul!
Sen blev det ännu roligare. Jag och S drog med jänkarna och köpte folköl, sjöng i en diskohiss, visade lillkuk/storkuk vid
Poseidon (mycket populärt) och tittade på soluppgången från konstmuséets trappa tills de skulle dra vidare till Oslo och Öya. Sällan träffat trevligare och mer sympatiska människor.
Lätt bästa natten på länge.